radda-lekeberg.se © 2010-2011 

 

radda-lekeberg.se är en del av Nätverket mot Industriell Vindkraft i Lekeberg

 

DÄRFÖR SÄGER VI NEJ


Skälen att säga nej till vindkraftindustriområdet är många.

Här kommer några exempel.


Osäkerhet om effekter på människor och djur.

Forskningen inom området har bara börjat.

En total förändring av landskapet till det sämre.

Ett landskap som betyder oerhört mycket för medborgarna och bygdens identitet.

Oreparerbara störningar för de som har etablerat sig här för lugnets och tystnadens skull.

Omöjliggörande av friluftsliv i den höglänta delen av kommunen.

Naturreservatet Sixtorp blir aldrig sig likt igen.

Ständigt upplyst och blinkande natthimmel. Även störning dagtid.

Ljudstörningar dygnet runt.

Ökad brandrisk, dels beroende på maskinen i sig och dels beroende på åsknedslag.

En etapp på Bergslagsleden förstörd.

Bländning och skuggspel.

M.m. m.m.




Inledning


Det finns inga säkra tillgängliga kunskaper om risker och konsekvenser för människor, djur och miljö från industriella vindkraftsanläggningar av den storlek och den lokalisering som den tänkta vindkraftsindustrin vid Kronoberget skulle innebära. Forskning, lagstiftning, gränsvärden och riskbedömningar håller inte jämna steg med den tekniska utvecklingen och de kommersiella intressena utan ligger kanske tio år efter. Det innebär att bygden kastas ut i det okända, blir föremål, eller offer, för ett storskaligt experiment med osäkert utfall.


Med miljölagstiftningens försiktighetsprincip som utgångspunkt så borde projekteringen omedelbart stoppas.


Det finns även andra skäl att stoppa det hela. Storslagna naturupplevelser av vildmark, obrutna vyer och horisontlinjer, en tystnad så stor att endast naturens ljud hörs, de naturliga ljusväxlingarna med perioder av mörker, frid, stillhet och skönhet är bristvaror i det moderna samhället och kan bli hårdvaluta för bygdens utveckling.


Politikerna i kommunen har makten och möjligheten att hejda ett ödeläggande av vår natur med ett nej, ett s.k. veto, mot fortsatt projektering. Vi riskerar annars att hamna i en situation liknande tunnelbygget genom Hallandsåsen, när alla inser att projektet är vansinnigt men så mycket pengar och så mycket prestige har investerats att det ändå får fortgå.


Det finns bara ett ställningstagande för de människor, de organisationer och de politiker som har visioner att slå vakt om bygdens långsiktiga utveckling och om de människor som bor och kommer att bo här. Nämligen att omedelbart och kraftfullt verka för att stoppa en fortsatt projektering.



Bakgrund


Följande text är ett försök att redovisa en del av de tveksamheter och faror med vindkraftsetableringar som finns. Det är viktigt att sökandebolaget Stena inte är de som ensidigt får stå för informationen.


De flesta som man stöter på har naturligt nog en väldigt diffus bild av vilka störningar som vindkraftverk kan ge och i än högre grad vilka störningar ett s.k vindkraftindustriområde kan ge.


Texten bygger bl. a. på information från lagtexter, publikationer och skrivelser från Naturvårdsverket, Boverket, Energimyndigheten och speciellt tillsatta s k kunskapsprogram från dessa myndigheter benämnda Vindval, Vindlov, Vindforsk, Elforsk m. fl.


Underlag har även inhämtats genom uppgifter om forskning, domar inom området, samrådsunderlag samt miljökonsekvensbeskrivningar kring vindkraftansökningar. Dessutom har besök gjorts vid befintliga etableringar. Förfrågningar och intervjuer har också gjorts med närboende till vindkraftsindustriområden samt företrädare för myndigheter och vindkraftindustrin.


Politikerna i vår kommun är de som (för närvarande) faktiskt har hela makten i denna fråga. Tillstånd till en anläggning för vindkraft får nämligen endast ges om kommunen tillstyrker att så får ske. Dock finns starka krafter på riksplanet som hotar med att ta bort denna s k vetorätt för kommunerna.


Om våra politiker verkligen sätter sig in i frågan så kan de bara fatta ett beslut - att säga nej. Allt annat vore otänkbart och orimligt. De måste inse att miljö handlar om så mycket. Kommunen måste försvara de omistliga värden vi har, för framtiden och för våra barns skull. Området är unikt som ett relativt orört vildmarksområde i denna del av landet. En unik miljö skulle annars gå förlorad för många år, kanske för alltid. Kommunen skulle enligt vår uppfattning absolut inte tjäna något på en etablering – tvärt om. Inflyttning och byggnation till och i närområdet skulle upphöra men avflyttning skulle bli en realitet.



Lite om (avsaknad av) forskning, lagstiftning och riktlinjer


Vindval har aktualiserat forskningsprojekt som ska se mer på landbaserade vindkraftverk. Projekten startade 2009 och ska enligt dem själva pågå till 2012. Idag finns alltså ingen fullödig kunskap om landbaserad industriell vindkraft i Sverige.


Prospektering sker också till viss del på riktlinjer som i vissa fall snart är tio år gamla. Då var de största verken i Sverige kanske maximalt cirka 100 m höga, medan de som nu är aktuella ska vara det dubbla. Även den effekt som de tidigare hade är en bråkdel av de som nu planeras. De hälsomässiga konsekvenserna från industriell vindkraft (stora verk och i stora grupper) är inte kända.


Vid Kungliga Skogs- och Lantbruksakademiens seminarium den 21 oktober 2009 fanns många talare. En av dessa var Stefan Edman som under åren 1996 – 2001 arbetade som politiskt miljösakkunnig i regeringskansliet. Han säger bl a att risken är uppenbar att det nu går så fort att vi påtvingas massor av mindre lämpliga vindkraftslokaliseringar i natur- och kulturlandskap med höga värden och stor betydelse för människors trivsel, hälsa och välfärd. Landskap som inte minst används för sin relativa tystnad. Värden som blir alltmer efterfrågade i takt med ökad urbanisering, stress och buller. Som kommer att spela en alltmer betydelsefull roll i utvecklingen av besöksnäringen. Han säger också att Sverige idag och än mer framöver kommer att ha ett överskott av el. Vind-elen kommer alltså i hög grad att exporteras.


I Boverkets handbok ”Planering och prövning av vindkraftverk” där man säger att när det gäller lämpligt avstånd från bebyggelse till vindkraftverk så är det viktigt att ta hänsyn till verkens storlek och de lokala förutsättningarna.


En lugn och fin dag på marken så kan det ändå blåsa på 150 m höjd, detta innebär att man på marken en sådan dag hör vindkraftverket än tydligare eftersom det inte finns något ”naturligt” ljud som skärmar bullret.


Det finns idag inga svenska studier på hur ljud från stora vindkraftverk påverkar människor och djur. Naturvårdsverket säger att eftersom verken blir allt större kan de komma att avge mer lågfrekvent ljud och anser därför att man vid de större verken bör beakta och följa upp detta ljud. De säger också att risken för sömnstörningar kan vara angeläget att undersökas ytterligare.


Vindforsk säger också att det dyker upp fler och fler frågor kring lågfrekvent ljud från vindkraftverk och att det finns anledning att skaffa sig mer kunskap om detta. Från Göteborgs universitet visas i en undersökning att man underskattar lågfrekventa ljuds störning samt att riktlinjer för lågfrekvent buller utomhus saknas. Boverket säger att detta buller kan ge upphov till trötthet, koncentrationssvårigheter, huvudvärk, en tryckkänsla över trumhinnan samt i vissa fall yrsel och illamående. Forskning i USA visar att det lågfrekventa ljudet kan färdas över två km och infraljudet stoppas inte av vare sig byggnader eller vegetation.


Projektörerna för vindkraftsanläggningar tar dessutom i sina beräkningar ofta inte hänsyn till markhöjder, samverkan mellan ljudet från flera verk, rena toner i ljudet, infraljud, amplitud och temperaturinverkan. Genom detta så kommer sannolikt de faktiska bullernivåerna och störningarna att öka gentemot de beräkningar som presenteras.


Det finns även uppgifter om att vindkraftaggregat förorsakar störningar på TV, data och mobiltelefoni i närområdet.


Kungliga vetenskapsakademin ifrågasätter vindkraft. De säger att väger man samman kända vetenskapliga fakta är det lätt att se att den inte kommer att kunna leverera på de nivåer som ofta förekommer i den allmänna debatten. Vindkraften subventioneras med enorma skattepengar. I Australien köps boende ut och får skriva på livslånga tysthetslöften att inte berätta om de effekter som drabbat dem. Många får flytta från sina hem.


Lagstiftning och gränsvärden håller inte jämna steg med den snabba storleksökningen av de vindkraftverk som nu planeras. Detta är bolagen medvetna om och det är bl a därför de nu försöker forcera fram etableringar över hela landet. Ett annat skäl är givetvis de ersättningar som på olika sätt idag utgår till bolagen. Det är mycket viktigt att kommunerna är uppmärksamma på detta. Om några år när forskning och erfarenheter visar på nya fakta så kommer bolagen sannolikt få det betydligt svårare.



Lite om ljusstörningar, höjder på vindkraftverk, skyddsavstånd samt bullerstörningar


Stjärnorna och stjärnhimlen har följt mänskligheten genom årtusenden och är nära förbunden med vår historia och vår kultur. Det kommer alltmer larm om ljusföroreningar. Astronomer måste flytta sina observatorier allt längre ut i ödemarken. Ständigt ljus, även svagt sådant, förändrar dygnsrytm och årstidsrytm hos människor och djur (färska studier från Ohio State University och Max Planck-institutet i München). Detta är en delkomponent i de komplexa rubbningarna i det ekologiska systemet som vindkraften orsakar.


Naturligt mörker är sällsynt numera och endast några procent av Europas befolkning har tillgång till det. Det är således ytterligare en unik och i framtiden sannolikt eftertraktad resurs som vindkraftsindustrin ödelägger.


Alla vindkraftverk som är lägre än 150 m ska förses med blinkande medelintensivt rött ljus. Under skymning och gryning ska ljusintensiteten vara 2.000 cd (candela) och i mörker 200 cd, 20 till 60 bpm (blinkningar per minut). Verk på 150 m eller högre ska förses med blinkande högintensivt vitt ljus. Under skymning och gryning, och även dagtid, ska ljusintensiteten vara 100.000 cd (candela) och i mörker 2.000 cd, 40 till 60 bpm. Både Naturvårdsverket och Boverket har konstaterat att dessa ljusmarkeringar från vindkraftverk kan störa boende både dag-, kvälls- och nattetid. Trots allt detta finns häpnadsväckande nog inga riktlinjer för dessa störningar. Och inte heller någon erfarenhet. Störningar av detta slag skulle givetvis bli än värre i vår bygd där det verkligen är mörkt när det är mörkt. I detta tilltänkta område finns inget naturligt bakgrundsljus vilket resulterar i att kontrasten givetvis blir ännu större och tydligare här. Detta skulle innebära enorma störningar för kringboende och även för människor på mycket långa avstånd från de höga vindkraftverken.


Det finns kommuner och länsstyrelser som inte godkänt 150 m eller högre eftersom man bedömt att störningarna skulle bli alltför stora. Exempelvis säger Miljöprövningsdelegationen på länsstyrelsen i Halland att risken för störning av ljus vid bostäder bedöms som större om vindkraftverken är 150 m eller högre och måste förses med det högintensiva ljuset. Därför beslutar de att vindkraftverken ska vara lägre än 150 m. I ett seminarium från november 2009, arrangerat av länsstyrelsen i Halland, konstateras att få studier har gjorts om störningseffekter av hinderbelysning. Mer erfarenheter behövs. Vattenytor är akustiskt hårda och reflekterar också ljus. Låga moln, snöytor reflekterar också ljus, likaväl som ljud. Ytterligare förstärkning av störupplevelsen uppstår då rotorbladen p g a vindriktningen är vända mot det håll (från betraktaren sett) som gör att belysningen befinner sig ”bakom” de snurrande bladen som på så sätt ”klipper” ljusstrålen varje gång den passerar ljuskällan. På detta sätt blir

tivoli-/diskotekkänslan fullständig.


Ett antal landbaserade verk utanför Piteå (f n två stycken som nyligen uppförts) har en totalhöjd på 179 m (och kräver alltså det vita högintensiva ljuset) men i övrigt är de högsta i Sverige strax under 150 m. Utanför Piteå ska nu även byggas, som ett pilotprojekt för att undersöka om det är ekonomiskt försvarbart att bygga så höga vindsnurror, två stycken på nära 200 m. Enligt Kenneth Bergkvist (mark- och anläggningschef på Svevind) som ansvarar för bygget så blir dessa torn de högsta i hela världen. Här i Lekeberg kan alltså nämnas att Stena från början angivit att de ville bygga 200 m höga verk. Nu har man reducerat höjden till 185 m. Man kan alltså med fog säga att dessa skulle bli i paritet med de högsta i hela världen och inte som Stenas representant i ett inslag på lokal-TV den 1 oktober kategoriskt svarar nej på en fråga från en kvinna som sa att hon hört att de ville bygga så höga som de högsta i hela världen.


Någon erfarenhet av exempelvis ljus- och ljudutbredning från så höga finns ju givetvis inte. De högsta i Grängesberg, Stenas första vindkraftsindustriområde, har en tornhöjd på 105 m, en rotordiameter på 90 m och en effekt på 2 MW. Enligt Dalarnas Tidningar den 12 juli framgår att Ludvika kommun har en policy att i ”speciellt tysta områden” inte ha vindkraftverk närmare än 2,5 km. Säfsen är ett rekreationsområde och ska vara fritt från vindkraft.


Nedisning och risk för iskast bedöms vara den mest påtagliga säkerhetsrisken. Vindlov säger att rotorblad eller delar av dessa kan lossna från vindkraftverk. Andra riskfrågor som bör uppmärksammas är risk för fysisk kollision med verk och åsknedslag. För att minimera risker för att allmänhet och egendom ska komma till skada är det lämpligt att det finns ett riskavstånd mellan ett vindkraftverk och platser där människor vistas. Enligt Elforsk är ett rekommenderat riskavstånd ”(navhöjd + rotordiameter) x 1,5” och andra menar att avståndet bör vara ”5 x rotordiametern”.


Ett vindkraftverk är en maskin. Med det borde rimligen följa att EU´s maskindirektiv ska gälla. Då finns en viss säkerhetsstandard. Någon form av avspärrning borde bli följden. Vissa menar att inhägnad är enda möjligheten medan andra menar att det inte alls behövs. Några klara och tydliga regler finns dock inte heller på detta område. Nu ska Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) utreda vindkraftsverkens säkerhetsrisker.

Om skyddsavståndet ska vara något av de som ovan nämnts så skulle alltså området bli ganska otillgängligt och på ett effektivt sätt ta bort allemansrätten.


Alla inblandade är dock införstådda med att ett riskavstånd behövs. Hur stort det ska vara och hur man ska förhindra att någon kommer för nära är däremot oklart. Det finns ingen myndighet som tydligt kan redogöra för denna som kan tyckas, grundläggande uppgift. Detta i sig är synnerligen märkligt och häpnadsverkande. Vem som bär ansvaret om något händer är inte heller helt tydligt. I Boverkets ”Vindkraftshandboken” på sidan 32 står det att det är kommunen som ansvarar för att bedöma behovet av riskavstånd. Ett mycket stort ansvar skulle alltså härvid åvila kommunen.


Ytan kring ett verk som ska skyddas på detta sätt (med någon av de beräkningsmodeller som trots allt figurerar) skulle bli ungefär som 500 normalstora villatomter. Ytan för 30 verk blir enorm. Detta skulle sammantaget i praktiken innebära att hela området där kraftverken placeras i praktiken kommer att vara omöjligt att använda på ett säkert sätt.


De skyddsavstånd som nu har nämnts är skyddsavståndet för att inte riskera att ”få något i huvudet”.


Det ljudmässiga skyddsavståndet mellan ett kraftverk och en bostad måste för att inte ge olägenheter vara betydligt längre än de avstånd man tillämpar idag. Frankrikes medicinska akademi anser att avståndet mellan ett vindkraftverk och bebyggelse bör uppgå till minst 1,5 km. Då var ändå verken inte så stora som de som nu är aktuella. Med tanke på den amerikanska forskningen om lågfrekvent ljud och infraljud så borde avståndet vid gruppetableringar och så här stora verk, för att man ska vara på den säkra sidan, vara åtminstone tre km. Tio stycken verk ger en dubbelt så hög upplevd ljudnivå jämfört med ett verk. Hur ljudet fortplantas beror i stor utsträckning även på variationer i vindens styrka och de metrologiska förhållandena i övrigt. Exempelvis så fortplantas ljudet mycket längre sträckor på hårda ytor, exempelvis över en sjö. Avståndsdämpningen över vatten är nämligen bara hälften mot över land.


Stena skriver i sitt samrådsunderlag att ytan som själva vindkraftverken kommer att ta i anspråk utgör en mycket liten del, cirka en procent, av projektområdet. Detta är ett mycket försåtligt uttalande och helt vilseledande. Vindkraftsetableringen kommer som tidigare nämnts i själva verket att ta stora delar av Södra Kilsbergen i anspråk. Projektet ockuperar stora delar av landskapsbilden med störningar, stora artificiella vertikaler som är helt främmande för miljön och landskapsbilden samt de öppna och fria vyerna. Den obrutna Kilsbergssiluetten kommer att förändras och ständig oro och rörelse med snurrande rotorblad kommer att finnas. Ljudmiljön kommer att ockuperas med risker för allvarliga och hittills mycket ofullständigt kartlagda effekter. Ljusmiljön och natthimlen kommer att ockuperas över stora områden. Hydrologiska förhållanden påverkas av nya vägar, kabeldragningar, tung trafik. Djurlivet förändras med påverkan på insektsfloran och fladdermöss slås ihjäl. Kräldjur flyr området samt fågelliv med t ex berguv och pilgrimsfalk påverkas sannolikt. Erfarenheter finns att även större djur undviker området och jakten försämras.



Vad kommunen tidigare har uttalat, lite fakta och tankar om vindbonus samt funderingar kring kommunens framtid


Byggnadsnämnden har i byggärende avslagit ansökan om byggnation av tvåvåningshus och sagt att man måste ändra till en mer passande hustyp som passar in i landskapet. Det vittnar förhoppningsvis om en omtanke om bygden och borde då innebära att med samma omtanke komma till samma slutsats om en gruppetablering av 185 m höga vindkraftverk. Att de inte passar in i landskapet.


I kommunens utvecklingsplan respektive miljöpolicy som kommunfullmäktige antagit i september 2008 kan läsas följande: Lekebergs natursköna miljö är en tillgång som måste skyddas och förädlas. Naturen ska göras tillgänglig för alla. Fritiden är en viktig del av den totala livskvalitén. Goda möjligheter till turism ska finnas. Beslut måste tas som säkerställer en god livsmiljö för kommunens invånare flera generationer fram i tiden. Bebyggd miljö ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö. Natur- och kulturvärden ska tas tillvara och utvecklas. Kommunen ska vid sin samhällsplanering verka för att minska störning från buller.


Det här med bygdepeng eller vindbonus som Stena lockar med är så fult och oseriöst så det behöver egentligen inga kommentarer mer än att om bygdeföreningen och naturvårdsföreningen, som väl ska värna om sin bygd och dess natur, låter sig köpas genom att ”sälja ut” allt det fina vore ju uppseendeväckande. De skulle ju därefter inte ha något att värna om längre. Både exempelvis Bergslagsleden, Trollkarlsklint, Sixtorps naturreservat och den populära badplatsen intill skulle aldrig bli detsamma om en etablering skulle bli verklighet. Det vore skandal.


Den innerliga förhoppningen är att föreningarna i vår kommun avvisar erbjudanden om tveksamma gåvor. Det finns t o m representant för förening, som har uppvaktats av Stena redan innan ansökan påbörjats, som även i TV-intervju uttalat ordet muta. Stena erbjuder alltså 10.000 kr per vindkraftverk till föreningarna i kommunen. Om inga föreningar erhåller pengarna så hamnar de hos kommunen enligt Stenas hemsida. Enligt artikel i Ny Teknik i september framgår att SKL utreder om det är lagligt av kommuner att ta emot ersättning av vindkraftsbolagen. Svensk Vindenergi anser att ersättningskraven kan vara olagliga. Att Stenas erfarenhet av vindbonus är positiv från det tidigare projektet i Ludvika kommun är ju inte konstigt! Där tystades ju opinionen genom den fiffiga vindbonusen.


Området Kronoberget är ett av Mellansveriges finaste naturområden, omfattande ett antal mycket värdefulla och unika natur- och kulturmiljöer. Området erbjuder förutom naturens skönhet en frid och tysthet som endast bryts av naturens egna ljud från storlom, tranor, berguv, orrspel, mm.


Sveriges intäkter av stål och pappersindustrin uppgår till omkring 150 miljarder per år.

Intäkter från turistnäring uppgår till 250 miljarder per år. (källa Svenska ekoturismföreningen) Mot denna bakgrund är det lätt att se vilken skillnad i skatteintäkter en kommunal/privat satsning på eko-turism i detta orörda och oexploaterade område skulle stå sig, inte minst med tanke på långsiktigheten i detta. ETOUR har i forskning visat att turismen skulle minska i områden för friluftsliv om det i dessa byggdes vindkraftsparker.


Redan idag hämmas entreprenörer i kommunen att utveckla sin verksamhet p. g. a. den diskuterade vindkraftparken. Vår natur utgör ett exotiskt inslag för den internationella och även den nationella turisten. Tysta och orörda områden i naturen är en bristvara idag och dess värden för både individ, kommun och stat är och kommer i framtiden att vara oersättliga för hälsan. I en bygd som denna kan en satsning på naturturism ge mer än vad någonsin en vindkraftspark kan ge. Både av hälsoskäl och av rent ekonomiska skäl.


Det kan inte finnas någon ansvarskännande politiker i den här kommunen som kan säga annat än nej till denna etablering. De kan inte ta på sig ansvaret för att medverka till att förstöra natur- och kulturvärden för bl a Lekebergs invånare samt boendemiljö för mängder av familjer för all framtid. En industrietablering av detta oerhörda format skulle innebära begränsningar i rekreationsmöjligheter och friluftsliv samt lidanden för närboende, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. De folkvalda kan inte ställa upp på ett fullskaleförsök i denna omfattning. De ska ju företräda samtliga människor i kommunen.


Det stora skälet till utbrytningen från den stora Örebro kommun för ett antal år sedan var att man ansåg att Fjugesta, Mullhyttan och landsbygden däromkring inte togs på allvar utan försummades. Nu borde det därför vara en självklarhet att Lekebergs politiker visar att man även värnar om landsbygdsfolkets livsmiljö.


Ett enstaka 35 m högt vindkraftverk som det på gärdet norr om Fjugesta är kanske inte så mycket att diskutera. Men när det rör sig om kanske 30 stycken nära 200 m höga maskiner med snurrande vingar och enormt kraftig och blinkande belysning är det en helt annan sak.


Kommunen har enligt egen uppgift sedan 1999 endast ökat befolkningen med i genomsnitt fem personer per år, främst tack vare barnafödande. De barn som föds här ska ju en gång överta och förvalta det som vi lämnar efter oss. För att behålla dem samt att få till en inflyttning måste det finnas något attraktivt kvar i kommunen. Vi måste också givetvis också motverka utflyttning genom att värna om och utveckla de värden som finns. Naturupplevelser kommer att vara en bristvara framöver – det måste vi värna om och inte låta bolag, som inte ens har sitt säte i kommunen och mycket mindre har sitt hjärta här, ta över.


Att vara en kommun som förleds att ”ge bort” det kanske finaste den har, naturen, är föga smickrande för våra invånare. Att ”sälja ut” den fina miljö som hittills har varit ett kännemärke för vår bygd. De som valt att bo här eller ha sitt fritidshus här, uppskattar naturen och lugnet - fågelsången och årstidens växlingar. Det är detta som är det unika med vår nuvarande kommun.


Detta är också förutsättningarna för en långsiktigt, hållbar och varsam utveckling av bygden med möjligheter till småskalig företagsamhet, naturturism av olika slag samt en inflyttning till området. Politiker och organisationer med visioner för bygdens utveckling måste se denna potential och säga nej till att spoliera områdets unika förutsättningar.


Det måste väl inte alltid vara så att man ska ligga på gränsen till acceptans, kan det inte vara så att man åstadkommer lite marginal till det yttersta. Det är väl så samhället borde vara. Det måste väl vara en strävan att alla kommuninnevånare mår bra och att man inte som alltför ofta ska sätta intressen mot intressen. Ett dylikt förhållningssätt måste väl också vara partipolitiskt överbryggbart. Detta är alltså inte någon partipolitisk fråga.







NÄTVERKET MOT INDUSTRIELL VINDKRAFT I LEKEBERG

Oktober 2010

 

 

 

 

 

Källfakta:

Exempelvis rapporter, artiklar, beslut, TV- och radioreportage, pressmeddelanden,  yttranden och publikationer från Naturvårdsverket, Boverket, Energimyndigheten, Arbetsmiljöverket, Vindval, Vindlov, Elforsk, Kungliga Vetenskapsakademin, Dagens Samhälle, NA, Stena Renewable, Lekebergs Bygg- och miljönämnd, mm.

 

 

 

 

 

 

 

Gå med i vår Facebook-grupp!

 

Rädda Lekebergs Forum!

Vårt forum, där du kan diskutera med andra.

 

 

 

 

 

Kraftverken som planeras är verk med kapacitet för 2-4 Megawatt, och blir mer än tre gånger högre än Svampen i Örebro. Det minsta vindkraftverket på bilden är i storlek motsvarande det som står på gärdet norr om Fjugesta, det näst största är ett som står vid Hammarsundsbron utanför Askersund och det största är det som nu planeras. Svampen har ni alla sett och de symboliskt ritade träden motsvarar de högsta träden i skogen.