radda-lekeberg.se © 2010-211 

 

radda-lekeberg.se är en del av Nätverket mot Industriell Vindkraft i Lekeberg

 

Kritik av Tematiskt tillägg till översiktsplan för Lekebergs kommun.

Samrådshandling december 2010

 

 

Vår slutsats efter en noggrann genomgång av samrådshandlingen är att det finns övertygande skäl att kommunen snarast bör ange negativ uppfattning (= sin avsikt att lägga in veto) beträffande Stena Renewables preliminära ansökan att få anlägga ett industriellt vindkraftsområde i Kronobergsområdet.

Det finns också tillräckligt underlag att besluta att stora vindkraftverk 150 m och högre inte ska tillåtas i kommunen.


Konsekvenser av industrianläggningar med grupper av stora verk (150 m och högre) för människor, miljö och natur är ofullständigt kända men det finns signaler om många risker och olägenheter. Miljöbalkens försiktighetsprincip bör tillämpas. Det finns i både kommunens och andra aktörers utvecklingsplaner övertygande underlag för att Kilsbergens natur- och kulturresurser kan användas på ett annat sätt som gynnar besöksnäring och företagsamhet, arbetstillfällen, god livsmiljö, inflytning och ”en levande landsbygd”.


Ett veto mot vissa typer av anläggningar i vissa områden ska avges tidigt i processen. Risken är stor att annars hamna i en ”Hallandsås-situation”, dvs de flesta inser efter hand att planerna är ohållbara, men så mycket pengar och politisk prestige har investerats att det är omöjligt att vända. Ett veto kan alltid tas bort efter några år om teknikutveckling och forskning om risker ger nya förutsättningar. En utbyggnad nu kan däremot inte göras ogjord, har effekter i minst ett halvt sekel och kan fullständigt förstöra livskvaliteten för många personer under stora delar av deras liv.


Samrådshandlingen ger ett mycket bristfälligt underlag för att skapa ett långsiktigt underlag för vindkraftsutbyggnad i kommunen. Vår uppfattning är att vindkraftsfrågan ska vägas in med övriga utvecklingsplaner och miljövårdsplaner i ett arbete med en sammanhållen ny översiktsplan. Den nu gällande är från 1998 och det är hög tid för en sammanhållen översyn.


Vår kritik av samrådsunderlaget kan sammanfattas i några punkter:

  • De avvägningar mot andra intressen som ska särskilt beaktas: höga naturvärden, höga kulturvärden, stora opåverkade områden, landskapets tålighet, risk för störningar för närboende får ingen som helst betydelse när kartbilder ritas över vilka områden där uppenbara hinder för vindkraft inte finns. Konsekvensanalyser saknas nästan helt.

  • De som gjort underlaget förefaller ha mycket begränsad kännedom om särskilda lokala förhållanden.

  • De förefaller inte vara särskilt välorienterade om den osäkerhet och de krav på forskning om effekter och risker med de nya industriområdena med stora verk av det slag som planeras bl a i Kronobergsområdet i Kilsbergen.

 

 

Vi menar att de boende i Kilsbergsområdet och de besökande som ser det som viktigt för rekreation och de politiker som ska fatta avgörande beslut som har konsekvenser för lång tid framåt är värda den respekten att få ett bättre underlag, ett som visar och diskuterar konsekvenserna av olika beslut.

 

Landskapsbeskrivningen är allmänt hållen och visar föga lokal kunskap om den unika naturen med dess vildmarksprägel, nyckelbiotoper och kulturminnen. Flora, fågelliv med rovfåglar, ett antal häckande ovanliga arter, flyttfågelstråk och förekomst av lo och varg, alltså allt som ger området karaktär av vildmark, berörs inte. Sjön Multen klassas som riksintresse för naturvård. Angränsande område till Sixtorp är ett Natura 2000-område. Flera naturreservat är avsatta i området. Konsekvenser för dessa värden vid en vindkraftsetablering berörs inte.

 

Vindkraftsanläggningarnas behov av utrymme och hur de kommer att prägla hela landskapsbilden beskrivs mycket ytligt. Det är som om man inte är medveten om att tekniken utvecklar allt högre verk med allt större effekt och att exploatörerna vill anlägga allt större grupper med mycket stora verk. Underlaget säger: ”Kraftigt kuperade skogslandskap blir också mer känsliga eftersom vindkraftverk uppe på höjder blir synliga över långa avstånd” (6 km anges på sid 13 i rapporten). Naturlandskap med en vild och orörd karaktär kan vara känsliga och liksom kulturområden med äldre bebyggelse och ålderdomliga naturtyper.”

Det är en bra sammanfattning av Kilsbergen. Men tillämpningen av detta sedan, sid 18: ”…kommer vindkraftverken endast att bli synliga i liten omfattning inom höjdområdet. Eftersom detta är skogklätt”. Det måste till ovanligt höga träd eller att man står mitt i täta skogen för att ett ständigt blinkande ljus eller en roterande vinge som når upp till 185 m. inte ska synas. Ett av många exempel på frånvaro av problematisering och konsekvensdiskussion.

 

Bildarrangemangen med vindkraftverk av icke angiven storlek från öppna åkerlandskap i Varbergstrakten är helt irrelevanta för Kilsbergsbygden och det kan tolkas som om de är ditsatta för att tona ned de visuella effekterna av stora verk.

Varför redovisar man inte vad stora verk i landskapet verkligen innebär? Många människor har svårt att bilda sig en uppfattning om det. I Nerikes Allehanda den 1, 2 och 5 februari finns bilder och grafik som visar på verkens kolossala storlek och dominans i omgivande landskap.

 

Gästbokens förstasida här har också en bild som visar verkligheten. Stora delar av ljud- och ljusmiljön kommer att ockuperas, landskapets hela visuella bild förändras. Kilsbergens varumärke, siluetten av ”de blå bergen i väster” kommer att vara ett minne blott.

 

Bergslagsleden är av både riksintresse och europaintresse och en del av ett mellansvenskt system med vandringsleder som successivt ska byggas samman. Konsekvenserna av en vindkraftsindustri blir att två etapper kommer att påverkas kraftigt negativt och flera andra etapper berörs i vissa avsnitt genom att vildmarksprägeln minskar med den förändrade visuella siluetten. Men åter saknas helt diskussioner om detta i samrådsunderlaget.


Modellen av ett vindkraftverk på sid 6 saknar ett fundament. Det är en väsentlig del av intrånget i naturen. Vi har gjort beräkningar att för en vindkraftsindustri av den storleksordningen som Stena preliminärt ansökt om kommer det under byggnadstiden att krävas transporter med cirka 3 000 bilar med betong, dessutom bilar med armeringsjärn, formvirke, transporter för ledningsdragning och transformatorstation. Väl tilltagna hållfasta vägar måste anläggas. Alternativt till betongtransporter är att ett eller flera betongverk och grustag får anläggas. Stora mängder kylvatten behövs vid gjutningen. All detta med tunga transporter och sprängningar dagligen kommer att ge djupgående påverkan på natur och miljö. Betydande delar av området blir byggarbetsplats.

 

Varför nämns dessa stora intrång inte i rapporten? Kommer allemansrätten att gälla på byggarbetsplatser och på industrimark?

Två för bebyggelsen mycket störande moment är ljus och buller. Båda dessa områden är hett omdiskuterade och krav på ny forskning reses. Hanteringen av dessa frågor väcker allvarliga frågor om hela dokumentets trovärdighet. Antingen är de som skrivit det helt okunniga om viktiga pågående diskussioner, vilket vore allvarligt, eller också undviker de medvetet att problematisera frågor som kan ifrågasätta storskalig vindkraft med höga verk, vilket i så fall vore lika allvarligt.

 

Verk 150 m och högre måste vara försedda med vitt blinkande ljus dygnet runt. Detta beskrivs av närboende som det svåraste intrånget i deras livsmiljö. Det uppfattas också som mycket störande på längre avstånd. Naturliga växlingar mellan ljus och mörker försvagas, stjärnorna och stjärnhimlen som har följt mänskligheten genom årtusenden och är nära förbunden med vår historia och vår kultur bleknar bort. Det kommer alltmer larm om ljusföroreningar. Naturligt mörker är sällsynt numera och endast några procent av Europas befolkning har tillgång till det. Det är således ytterligare en unik och i framtiden sannolikt eftertraktad resurs som vindkraftsindustrin ödelägger.

 

Tystnad är en kvalitet som det råder stor brist på i det moderna samhället. Stora opåverkade områden ska skyddas enligt miljöbalken. När det gäller buller är det framför allt det lågfrekventa ljudet och infraljudet som diskuteras. Det alstras från stora verk och stora verk i grupp, tränger igenom över långa avstånd och kan ge betydande hälsoproblem. Men fenomenet är inte väl utrett och inga användbara riktlinjer finns.

Både när det gäller störningar av ljus och lågfrekvent ljud måste försiktighetsprincipen tillämpas.


Säkerhetsfrågorna, riskavstånd, krav på avspärrningar och varningsskyltning, ansvar för detta, intrång på allemansrätten är alla områden där underlaget är ofullständig och saknar kontakt med den diskussion som pågår.


Vem som ansvarar för och bekostar avveckling av industriområdena och återställande av marken när verken efter cirka 30 år är uttjänta diskuteras inte. Är det de som bedriver verksamhet, är det markägarna eller blir det kanske kommunen och skattebetalarna?

 

Fastighetsägare i närområdet drabbas av sänkta fastighetsvärden med de konsekvenser det medför. Finns det någon möjlighet att de får någon kompensation för intrånget? Måste de driva privata osäkra juridiska skadeståndsprocesser? Anses det att de ska offra delar av sina levnadsförutsättningar i riksintressets tjänst? Ingenting av dessa för den enskilda medborgaren viktiga frågor berörs i underlaget.

 

 

Gå med i vår Facebook-grupp!

 

 

 

 

 

Kraftverken som planeras är verk med kapacitet för 2-4 Megawatt, och blir mer än tre gånger högre än Svampen i Örebro. Det minsta vindkraftverket på bilden är i storlek motsvarande det som står på gärdet norr om Fjugesta, det näst största är ett som står vid Hammarsunds-bron utanför Askersund och det största är det som nu planeras. Svampen har ni alla sett och de symboliskt ritade träden motsvarar de högsta träden i skogen.